H Ingrid

Författare: hannaingrid

  • 3. Finbesök av den finaste

    3. Finbesök av den finaste

    Idag var en helt magisk, underbar, otrolig dag. Min vän Anna, som varit på resande fot och utforskat världen, överraskade mig idag. Jag hade ingen aning om att hon skulle komma, men plötsligt stod hon där på min mammas altan och mitt liv kändes komplett igen.

    Den bästa överraskningen.

    Vi har varit vänner i typ 13 år, och trots att vi har bott i olika städer, olika länder och ibland även på olika kontinenter är det som att ingen tid har passerat när vi väl ses. Tyvärr går det inte alltid att höras av så ofta som man egentligen hade velat, men det gör bara skvallret och uppdateringarna desto roligare när vi väl ses.

    För ett par år sedan mötte jag upp Anna i Palma, och jösses vad kul det var. De flesta väldigt roliga eller väldigt sjuka historierna jag har varit med om innehåller just Anna. Hon är självsäker och modig, så man kan ju därmed hamna i en del intressanta situationer. Vi brukar säga att hon är som solen; glad, stark, strålande. Jag är som månen; lugn, eftertänksam, klok. Då menar jag inte att Anna inte är klok, jag bara letade efter adjektiv som inte fick mig själv att låta som en tråkmåns. 🙂 Ett ganska klockrent exempel på vår dynamik är karriärerna vi valde åt våra sims 3 gubbar när vi var typ tretton. Annas karaktärer blev oftast rockstjärnor eller kändisar, medan mina blev författare eller konstnärer. Perfect match <3

    Hela högstadiet var Anna min klippa, min trygga punkt som jag kunde fly till i en annan stad, och min vän som aldrig dömde. Jag kan bo hos henne och hon kan bo hos mig. Våra föräldrar hade knappt lyft ett ögonbryn om vi stannade hos varandra i typ en månad. Heders-familjemedlemmar kan man nog säga att vi är.

    I alla fall, nu när hon är här ska vi hänga lite innan hon flyger iväg på nya äventyr. Även om jag vet att det kommer göra ont när hon åker planerar jag redan hur jag ska spara pengar för att komma och hälsa på henne. Det var en himla tur att jag inte köpte den där Lindex-väskan (se mitt förra inlägg hehe), för nu är jag 399 kr närmare flygbiljetten till Anna. Det är ju verkligen sånt här man ska lägga sina pengar på.

    Detta får bli dagens appreciation-post till min fina vän som jag hade flugit jorden runt för att träffa.

    Tills nästa gång,

    Hanna

  • 2. Curvy ballerina och min första kaffekokare

    2. Curvy ballerina och min första kaffekokare

    Inne på Lindex letar mamma efter en tröja bland all rea, och jag är med som smakråd. Mitt lilla överskott ska inte gå till kläder, utan sparas till en begagnad mikro och städprodukter hos Ullared. Hyllorna med vackra, stilrena läderväskor fångar min uppmärksamhet och jag är som fast, nästan dragen dit av magnetisk kraft. Just en särskild väska, en svart crossbody bag i fake-läder är som skapad för mig. Den liknar väskan jag har på mig, fast är en mindre-sliten-mer-fancy variant av den. Framför mig ser jag en vision av mig i välpressade, vita och beigea kläder, sleek hårfrisyr, vida kostymbyxor och väskan. Självsäkerheten syns på gångstilen. Denna magiska väska kostar 399 kr. I den högljudda affären med för skarpt ljus känns det tungt att inse att jag inte har råd att handla här just nu. Jag går motvilligt från väskan och på väg till kassan passerar jag en spegel och ser mig själv. Flottigt hår (jag ska ha en sleek bun ikväll hehe), trötta och svullna ögon som matchats ihop med en skrynklig linneklänning ser tillbaka på mig. Även om jag hade köpt väskan hade bilden jag sett framför mig inte levt upp till förväntningarna. Det gör mig lite ledsen och tar på självförtroendet. Min blick lämnar spegeln för det känns jobbigt att se reflektionen.

    Några minuter senare slår det mig att visionen jag ser framför mig i sådana situationer är någon smal influenser som samarbetat för mycket med Tanrevel, som går på Stockholms gator och får folk at vända blickarna. Runt om mig ser inga av de anda i shoppingcentret ut så, då de flesta har sammanbitna miner och skyndar på med sina ärenden i vanliga skor, bärandes på en återanvändningsbar kasse. Även om det svider att erkänna känner jag mig dessutom senare dömd inne på Tatch när butiksbiträdet hälsar mig välkommen. Hon log vänligt men i den stunden kände jag mig för ful för att vara bland de fina, välstrykta kläderna. Vad gör det om jag köper en sån här tjusig topp, om jag ändå inte kan bära upp den?

    Så jäkla dumt, jag vet. Så fort jag fick lite mat kändes allt bättre (hangry all dag every day) och jag och mammsen avslutade vår shoppingtur med ett besök till stadsmissionen. Där hade jag min flyttbudget att spendera, så shoppingen kändes lite roligare. Det första som mötte oss när vi kom in var ett stort målarstaffli i trä. Som jag ville ha det. Dessvärre var det inte till salu, men då var i alla fall väskan hos Lindex helt som bortblåst. Vackert porslin, grytor, stolar och tavlor fanns i mängder. För 375 kr fick jag en kaffekokare, en soptunna till mitt framtida badrum, ett par stylish stövlar från H&M samt en tavla med vacker ram.

    Det finns ett hav av väskor att välja bland. Alla ser ut som lösningen på ens problem 🙂 De är ju dessvärre inte lösningen på alla ens problem.
    Vi åt underbar mat på en kolgrill.

    Vad har jag lärt mig av idag? Inget nytt egentligen. Att shoppa second hand är så himla mycket roligare tycker jag, och jag blir påmind om det varje gång jag går i vanliga butiker. Det jag tänker på nu när jag ser tillbaka på dagen är en god lunch med mamma, på en ny favoritrestaurang, samt en vacker tavla för 85 kr. Jag vet att jag har mycket arbete kvar, men jag försöker påminna mig om att jag, mina begagnade krukor och lite skrynkliga linnekläder ska köra vårt eget race utan att jämföra oss med andra. Som sagt, det finns ju ofta en hel del oglamorösa delar även bakom det fina instagraminlägget.

    Det blev för övrigt en sleek bun på kvällen. Bärandes på en to-go låda fylld med rester från lunchen begav jag mig till mina vänner, drack lite vin och hade en toppen-kväll på stan. Om jag får säga det själv tycker jag dessutom att jag var väldigt fin, nästan som en ballerina såg jag ut, med min gamla pålitliga väska och allt.

    Vänner påminner en vad som faktiskt är viktigt.

    Tills nästa gång,

    Hanna

  • 1. Ett första hej

    1. Ett första hej

    Jag spenderade precis över 1000 kr på att starta en blogg som jag inte vet om någon kommer läsa, och om det kan man säga vad man vill. Jag säger i alla fall att jag är stolt, rädd och taggad. Självfallet övervägde jag att använda ett gratis-program för att skapa bloggen, men resonerade att det var bättre att sätta lite press på mig själv genom att satsa stort från början. Jag manifesterar att den större kapaciteten kommer komma till användning. Nu har jag något att förlora – mer specifikt en hel jäkla lax – och har därmed inget annat val än att skriva. Här ska det banne mig produceras blogg-inlägg så get ready.

    Till dig som läser vill jag säga att jag är innerligt tacksam att du har hittat hit. Jag har nämligen haft tusen olika idéer som snurrar runt i mitt huvud, och inte vetat vad jag ska göra med dem. De har varit diffusa, svåra att sätta fingret på och ändrats från dag till dag. Som jag skojat om med mina vänner; jag har haft en existentiell kris ca en gång i veckan de senaste tre åren. Många frågor har gnagt i mig om hur jag vill att min vardag ska se ut; skulle jag valt konst istället för teknik, hur är livet som egenföretagare, borde man flytta till landet, ska jag skriva en bok och sluta dricka läsk med sötningsmedel – alltså alla de stora frågorna. Dessa frågor har blivit allt mer påtagliga ju närmare arbetslivet kryper. En grå, kaffe-luktande jakt på högre bruttolön och falska leenden utbytta med kollegor gör mig nästan tårögd när jag skriver detta. Tårarna är också glädjetårar, då jag tror alla dessa tankar äntligen har lett till handling. Vi får se, och det är därför vi är här.

    Min kompis Anna till vänster och jag till höger. Hon peppar mig alltid att våga göra coola saker, så som att starta en blogg<3

    Jag är världens realist, i grunden praktiskt lagd och tycker logiskt tänkande är något av det finaste vi har. Märks det att jag pluggar till civilingenjör? Torrt som fan, jag vet. Idag har jag exempelvis arbetat hela dagen, inte med min blogg utan i butik. Det är ett roligt jobb med trevliga kollegor även om jag lämnar jobbet luktandes som en gammal soffa. Nästan hela min förra lön lades på min lägenhetshyra. Nu efter jobbet har jag druckit Pepsi, lagt tusen spänn på en blogg och funderat väldigt länge över hur man ändrar färg på bloggens text, och dessutom råkat radera ett helt färdigskrivet inlägg. Men jag är här, och gör så gott jag kan med de resurser och tid jag har. Guldstjärna till mig! Och till dig!

    Förmodligen borde jag kanske berätta lite mer om mig själv, nu när du tagit dig tiden att titta förbi. Här är ett par saker som gör mig glad:

    • Baka bananbröd (fett jäkla gött med chokladpluppar i)
    • Vara vid havet
    • Inse att det är lördag när jag trodde det var söndag
    • Träffa min familj
    • När jag stavar rätt på ”civilingenjör”. Det gjorde jag inte nu.
    • Doften av churros på Liseberg

    Slutligen, tack igen för att du nu har läst mitt fösta inlägg. Vi kanske inte vet exakt vart vi är på väg, men det är också en del av charmen tänker jag. Alla möjligheter är ju faktiskt möjliga.

    Tills nästa gång,

    Hanna