H Ingrid

Kategori: Det enkla och det fina

  • 13. Vaknade arg

    13. Vaknade arg

    Idag vaknade jag arg, stressad, fysiskt obekväm med huvudvärk, spända axlar och hela kroppen känns svullen. Med min tofs ser jag ut som en founding father, med dubbelhaka dessutom, och inte alls som någon clean girl såsom alla andra verkar se ut.

    Kläderna jag vill ha på mig har jag inte råd att köpa, så istället går jag runt i slitna jeans som tappat passformen och min brors gamla tjocktröjor, vilka tillsammans ger precis motsatta intrycket än det jag egentligen vill. Helst vill jag se ut som en framgångsrik affärskvinna. Mitt hår ska vara stylat, de minimalistiska kläderna strukna och smycken noggrant utvalda. Idag har jag på mig en tjocktröja med en stor gås på. Alltså, hur hamnade jag ens här?

    Självklart har jag en del fina, simpla tröjor som jag brukar använda om jag ska ta ett glas vin med en vän eller så, men de vill jag inte använda i skolan. Det grundar sig i två anledningar. För det första funkar det helt enkelt inte att ha tighta kläder mellan 8-17. När jag sprungit ikapp min vagn har jag redan svettats igenom dem. Ska jag då gå runt i dem och flänga fram och tillbaka runt campus i ytterligare 9 timmar? Nej tack. Den andra anledningen är att jag inte känner mig 100% bekväm att visa min kroppsform allt för mycket. Om figuren ändrats på ett sätt eller annat kan det ta hjärnan ett tag innan den också hängt med. Speciellt jobbigt blir det när en tröja man använt flitigt genom åren inte alls sitter som tänkt längre. Så, mina finare kläder sitter inte som jag vill längre. Jag har inte heller råd att köpa nya kläder, inte ens ett plagg eller två. Det hjälper inte heller att de kläder jag vill köpa marknadsförs med kvinnor som inte alls ser ut som mig, och inte heller är tillverkade för att passa mig. En kavaj kan till exempel få mig att se ut som en låda.

    Hur som helst, för att bli mindre sur gick jag ut på en promenad. Det började spö-regna halvvägs igenom, och det var ingen idé att ens försöka hålla sig någorlunda torr. Med regn droppandes ner för näsan ställde jag mig och tittade på ankorna. Tillslut blev det en ganska bra dag ändå.

    Ankor
  • 12. Solrosor och vardag

    12. Solrosor och vardag

    På senaste har jag försökt stanna upp och se de små stunderna som gör mig tillfreds. Jag blev nästan förvånad över att se att många av de saker jag drömmer om redan finns i mitt liv. I detta inlägg lägger jag in några bilder från dessa stunder och försöker förklara just varför de är viktiga för mig.

    En lyxig frukost i min egen lägenhet

    På min lokala Ica fanns det miljöpåsar, fyllda till kanten med frukter och produkter vars utgångsdatum nästan var förbi. 40 kr senare hade jag färsk passionsfrukt till min frukost. Det var en väldigt liten del av min dag, egentligen, men lyxen av exotiska frukter är inte en självklarhet för oss studenter. Frukosten blev, tack vare att jag stannade upp och kände tacksamhet, bevis på att de stunder jag drömmer om faktiskt redan finns.

    Solnedgång i stugan

    Födelsedagsfika i stugan, den som jag hört så mycket om, var som taget ur en handbok för hur man finner inre lugn. Kall höstluft som brände kinderna och doften av fuktig mossa ledde oss fram till den blå ytterdörren. Utan att tveka en sekund slog jag mig ned på altanen och njöt av kvällens sista solstrålar mot ansiktet. Det var tyst. Det kändes som att varje sekund jag satt där fylldes min kropp av nytt liv. För att göra kvällen ännu bättre var dessutom te i handgjorda keramik-muggar och fika på ett uppdukat födelsedagsbord kvällens huvudaktivitet.

    Jag och min underbara mamma

    Jag är väldigt tacksam över att bo så nära min mamma <3

    Här firade vi morfars födelsedag, och det var en kväll fylld av kärlek. Skratt, familj, god mat, och trygghet – det är egentligen allt jag vill ha. Idag ska jag svänga förbi och äta lunch hos dem innan mina åtaganden på campus.

    Mormor fick solrosor på sin födelsedag

    När mormor fyllde år fick hon solrosor. Vi fikade på terrassen och min välbehövda kaffekopp togs emot tacksamt. Konstigt nog har dessa solrosor dykt upp i mina tankar flertalet gånger sedan dess. Jag tycker nämligen det är väldigt speciellt hur något så enkelt kan sprida så mycket glädje. Blommor behöver ju inte kosta en förmögenhet, men omtanke och vackra färger kan skapa en ovärderlig känsla av uppskattning. En vacker bukett är absolut något som är värt att stanna upp och ta in.

  • 11. Romantisera vardagen

    11. Romantisera vardagen

    På senaste har jag tänkt mycket på hur andra uppfattar mig. Vilka kläder borde jag ha för att förmedla ett visst intryck, hur ska jag föra mig nu i min nya klass och hur säljer jag bäst in mig själv på LinkedIn? Som du kanske förstår har det tagit en hel del energi. Det har även påverkat tillfredsställelsen jag själv känner i min vardag. Lite av den där uppskattningen för det enkla tycks ha försvunnit, och det vill jag ändra på.

    Från och med nu ska jag försöka skifta mitt fokus från att tänka på andra, till att se det fina runt omkring mig. Det är en process såklart, och jag har varit här förut. Man får helt enkelt fortsätta påminna sig själv när man faller ut från mönstret man vill vara i.

    Igår hämtade jag ett paket några hundra meter från min lägenhet. Det var nästan som att luften utomhus gav mig nytt liv; den var kall, frisk och full av syre. De första höstlöven omkring mina fötter påminde mig och hur mycket jag uppskattar just denna tid på året.

    Regn på fönster är något av det som ger mig mest ro.

    På väg till campus regnade det. Bakom spårvagnsfönstret kände jag ett lugn som endast regn ger mig. Att vara inomhus när det regnar, dropparna smattrandes på rutan, är som att trycka paus på allt runtomkring. Det är bara regnet, rutan och jag som finns.

    Lite godis på en tisdag

    Sammanfattningsvis ska jag fokusera mer på det enkla. Det är ju de små ögonblicken som tillsammans utgör livet. Jag tror nämligen starkt att delar av mitt drömliv redan pågår just nu, jag måste bara bli bättre på att se dem.

    Tills nästa gång,

    Hanna

  • 5. En kväll vid sjön

    5. En kväll vid sjön

    En solig dag i småstaden, med sjöutsikt och alkoholfri drink var precis det jag behövde.

    Jag kände mig bortskämd när jag rullade fram till sjötomten, grus knastrande under gummidäcken, mot en oförskämt vacker utsikt över sjö och skog. Tänk att få göra det sådär efter jobbet en vanlig tisdag. Med parkeringsbromsen i kunde jag andas ut. Tacksam för att få låna mammas bil och för en fin kollega som låtit mig gå lite tidigare var jag nu redo för en helt kravlös, avslappnad kväll med en vän.

    En drink med flädersaft, urgröpt passionsfrukt, bubbelvatten med smak av mango, färsk mynta och is var magiskt fräsch i värmen. Vi drack den i solen på altanen, småpratade och njöt av lugnet. Runt om oss sjöng syrsor i kvällssolen och vi hade likaväl kunnat vara utomlands. Det fina, tycker jag, är att det här var hemma. Så här kan man bo.

    Efter mycket stress, ångest och pms var det så skönt att lämna stan och bara vara. Anna hade förberett en otrolig middag med grönsaker, mango, koriander, ingefära och vegfärs, som tillsammans kombinerades till vietnamesiska sallads-bowls. Efterrätten bestod av hemmagjord tiramisu med hallon. Det var så gott, och så omtänksamt, att jag höll på att smälla av.

    Ännu en gång kände jag att det är vid vattnet jag vill bo; avlägset och stillsamt vid en sjö eller havet. Vågornas ljud ger ett lugn jag inte finner någon annanstans, och i denna stund kände jag hur vågornas kluckande läkte något inom mig. Min ångest från veckan bedövades, i alla fall för en stund. För att bo såhär, och leva som jag vill, måste jag kunna arbeta på distans. Det är något jag tänker mycket på, hur jag kan förverkliga den drömmen.

    Så så gott

    Hittills har jag ingen lösning på hur jag ska kunna bo såhär, men det får komma tänker jag. En sak i taget. Just nu försöker jag ju få in en rutin med min blogg, plugga omtenta på mina lunchraster, jobba och flytta. Det får vara gott nog just nu.

    Tills nästa gång,

    Hanna