Då jag ännu inte hade några möbler i lägenheten satt jag och mina vänner på golvet, bland tomma sushi-lådor och engångs-pinnar. Vi drack ett nytt rödvin från Portugal som jag köpt på systemet för att bjuda på. Portugisiska viner ska tydligen vara underskattade. Det kändes ovant när jag plockade fram chokladen jag inhandlat, för nu hade jag äntligen min första bjudning i mitt eget boende med saker jag köpt.
Med spackel på väggarna, flyttlådor, icke-existerande möbler och ekande röster var det tydligt att vi satt i en tom lägenhet. Med trots det kände jag hur den var full av kärlek. När det kommer till vänner drog jag tillslut vinslotten, efter flera år av att dragit nitlotter. Tyvärr saknades några av mina fina tjejer denna kväll, men ni vet vilka ni är och all kärlek till er. Det är en cool känsla att veta att jag hade gått igenom eld och vatten för dessa personer, och nu blir jag lite rörd. Även när jag själv känner mig som en bluff och inte förstår varför dessa omtänksamma, vackra, kreativa och generösa tjejer vill hänga med mig finns de där redo med pepp, kram, choklad och verbala bitch-slaps när det behövs för att få ur en lite vett.
Alla har vi dock så olika liv nu, och ibland känns det trist att vi inte längre ses i skolan varje dag. Utspridda i flera olika städer, med parters och icke-gemensamma vänner är det sällan vi alla ses samtidigt. Därför blir jag extra tacksam när vi väl får chansen att göra det, och att vi alla tar oss tiden att pussla med scheman för att ses. Vänner ska man inte ta för givet. <3
Detta var allt för idag,
Hanna
