H Ingrid

Etikett: Drömmar

  • 12. Solrosor och vardag

    12. Solrosor och vardag

    På senaste har jag försökt stanna upp och se de små stunderna som gör mig tillfreds. Jag blev nästan förvånad över att se att många av de saker jag drömmer om redan finns i mitt liv. I detta inlägg lägger jag in några bilder från dessa stunder och försöker förklara just varför de är viktiga för mig.

    En lyxig frukost i min egen lägenhet

    På min lokala Ica fanns det miljöpåsar, fyllda till kanten med frukter och produkter vars utgångsdatum nästan var förbi. 40 kr senare hade jag färsk passionsfrukt till min frukost. Det var en väldigt liten del av min dag, egentligen, men lyxen av exotiska frukter är inte en självklarhet för oss studenter. Frukosten blev, tack vare att jag stannade upp och kände tacksamhet, bevis på att de stunder jag drömmer om faktiskt redan finns.

    Solnedgång i stugan

    Födelsedagsfika i stugan, den som jag hört så mycket om, var som taget ur en handbok för hur man finner inre lugn. Kall höstluft som brände kinderna och doften av fuktig mossa ledde oss fram till den blå ytterdörren. Utan att tveka en sekund slog jag mig ned på altanen och njöt av kvällens sista solstrålar mot ansiktet. Det var tyst. Det kändes som att varje sekund jag satt där fylldes min kropp av nytt liv. För att göra kvällen ännu bättre var dessutom te i handgjorda keramik-muggar och fika på ett uppdukat födelsedagsbord kvällens huvudaktivitet.

    Jag och min underbara mamma

    Jag är väldigt tacksam över att bo så nära min mamma <3

    Här firade vi morfars födelsedag, och det var en kväll fylld av kärlek. Skratt, familj, god mat, och trygghet – det är egentligen allt jag vill ha. Idag ska jag svänga förbi och äta lunch hos dem innan mina åtaganden på campus.

    Mormor fick solrosor på sin födelsedag

    När mormor fyllde år fick hon solrosor. Vi fikade på terrassen och min välbehövda kaffekopp togs emot tacksamt. Konstigt nog har dessa solrosor dykt upp i mina tankar flertalet gånger sedan dess. Jag tycker nämligen det är väldigt speciellt hur något så enkelt kan sprida så mycket glädje. Blommor behöver ju inte kosta en förmögenhet, men omtanke och vackra färger kan skapa en ovärderlig känsla av uppskattning. En vacker bukett är absolut något som är värt att stanna upp och ta in.

  • 11. Romantisera vardagen

    11. Romantisera vardagen

    På senaste har jag tänkt mycket på hur andra uppfattar mig. Vilka kläder borde jag ha för att förmedla ett visst intryck, hur ska jag föra mig nu i min nya klass och hur säljer jag bäst in mig själv på LinkedIn? Som du kanske förstår har det tagit en hel del energi. Det har även påverkat tillfredsställelsen jag själv känner i min vardag. Lite av den där uppskattningen för det enkla tycks ha försvunnit, och det vill jag ändra på.

    Från och med nu ska jag försöka skifta mitt fokus från att tänka på andra, till att se det fina runt omkring mig. Det är en process såklart, och jag har varit här förut. Man får helt enkelt fortsätta påminna sig själv när man faller ut från mönstret man vill vara i.

    Igår hämtade jag ett paket några hundra meter från min lägenhet. Det var nästan som att luften utomhus gav mig nytt liv; den var kall, frisk och full av syre. De första höstlöven omkring mina fötter påminde mig och hur mycket jag uppskattar just denna tid på året.

    Regn på fönster är något av det som ger mig mest ro.

    På väg till campus regnade det. Bakom spårvagnsfönstret kände jag ett lugn som endast regn ger mig. Att vara inomhus när det regnar, dropparna smattrandes på rutan, är som att trycka paus på allt runtomkring. Det är bara regnet, rutan och jag som finns.

    Lite godis på en tisdag

    Sammanfattningsvis ska jag fokusera mer på det enkla. Det är ju de små ögonblicken som tillsammans utgör livet. Jag tror nämligen starkt att delar av mitt drömliv redan pågår just nu, jag måste bara bli bättre på att se dem.

    Tills nästa gång,

    Hanna

  • 10. Motorcykel och linneskjorta

    10. Motorcykel och linneskjorta

    På 100-vägen kändes huden tunn som papper, musklerna mjuka som smör och skelettet hårt som salta pinnar. Ramlar vi kommer asfalten skrapa bort hela mig och bryta min rygg med ett högt knak. Det var första gången jag åkte på en motorcykel, och jag kramade om hårt för att inte trilla av. En del av mig undrade varför det var lagligt att köra i 100 km/h, med endast en hjälm som skydd. Den skulle knappast hjälpa om vi välte, gled flera hundra meter och blev påkörda bakifrån. Min linneskjorta och bara ben vinner nog tyvärr inte mot asfalt och järn-räcken. Å andra sidan funderade en helt annan del av mig på när jag kunde ta mitt eget motorcykelkörkort. Vinden piskade från båda sidor och hjälmen var tung att vrida. Jag förstod att luft verkligen kan vara en vägg. Samtidigt hade jag nog aldrig känt mig så fri. Det var som att flyga. Blått hav och orangea berg omringade vägen vi for fram på.

    Bra hjälm

    Troligtvis var det inte smart av oss att hyra motorcykel, eller rättare sagt vet jag att det inte var smart. Däremot fick vi se en helt annan sida av Spanien, och skapade minnen vi inte glömmer. Ibland är min fyrkantiga låda väldigt bekväm och säker, men då och då är det skönt att sticka fram huvudet för att se vad som händer runtomkring.

    Tyvärr jämför jag mig mycket med andra, utifrån perspektivet att jag ibland uppfattar mig själv som tråkig och feg i förhållande till många omkring mig. Jag sitter hemma och knappar på min dator, nöjd med mitt beslut att i stort sett välja bort alkohol den kommande tiden. Gör det mig tråkig? Är jag feg om jag hellre hyr en liten stuga i England än festar på Ibiza?

    Vem gillar inte en bra bok i skuggan??

    Jag får påminna mig själv att jag har gjort många saker som andra inte vågar, och kanske faktiskt tycker jag är cool för. Exempelvis har jag haft en vernissage och det är inte heller alla som vågar dela med sig på en blogg. Visst, jag har fallit för grupptryck och försökt hänga med i det coola gängets jargon, men numera gör jag det jag faktisk mår bra av. Jag vågar tacka nej. Dessutom har jag aldrig trampat på någon annan för att själv komma före, och inte heller tryckt ner andra för att säkra min egen status. Jag har sagt ifrån när folk omkring mig säger otrevliga saker, och har vågat gå min egen väg. I alla fall trampar jag upp en liten stig åt mig själv, numera. Det är faktiskt något att vara stolt över.

    Tills nästa gång,

    Hanna

  • 1. Ett första hej

    1. Ett första hej

    Jag spenderade precis över 1000 kr på att starta en blogg som jag inte vet om någon kommer läsa, och om det kan man säga vad man vill. Jag säger i alla fall att jag är stolt, rädd och taggad. Självfallet övervägde jag att använda ett gratis-program för att skapa bloggen, men resonerade att det var bättre att sätta lite press på mig själv genom att satsa stort från början. Jag manifesterar att den större kapaciteten kommer komma till användning. Nu har jag något att förlora – mer specifikt en hel jäkla lax – och har därmed inget annat val än att skriva. Här ska det banne mig produceras blogg-inlägg så get ready.

    Till dig som läser vill jag säga att jag är innerligt tacksam att du har hittat hit. Jag har nämligen haft tusen olika idéer som snurrar runt i mitt huvud, och inte vetat vad jag ska göra med dem. De har varit diffusa, svåra att sätta fingret på och ändrats från dag till dag. Som jag skojat om med mina vänner; jag har haft en existentiell kris ca en gång i veckan de senaste tre åren. Många frågor har gnagt i mig om hur jag vill att min vardag ska se ut; skulle jag valt konst istället för teknik, hur är livet som egenföretagare, borde man flytta till landet, ska jag skriva en bok och sluta dricka läsk med sötningsmedel – alltså alla de stora frågorna. Dessa frågor har blivit allt mer påtagliga ju närmare arbetslivet kryper. En grå, kaffe-luktande jakt på högre bruttolön och falska leenden utbytta med kollegor gör mig nästan tårögd när jag skriver detta. Tårarna är också glädjetårar, då jag tror alla dessa tankar äntligen har lett till handling. Vi får se, och det är därför vi är här.

    Min kompis Anna till vänster och jag till höger. Hon peppar mig alltid att våga göra coola saker, så som att starta en blogg<3

    Jag är världens realist, i grunden praktiskt lagd och tycker logiskt tänkande är något av det finaste vi har. Märks det att jag pluggar till civilingenjör? Torrt som fan, jag vet. Idag har jag exempelvis arbetat hela dagen, inte med min blogg utan i butik. Det är ett roligt jobb med trevliga kollegor även om jag lämnar jobbet luktandes som en gammal soffa. Nästan hela min förra lön lades på min lägenhetshyra. Nu efter jobbet har jag druckit Pepsi, lagt tusen spänn på en blogg och funderat väldigt länge över hur man ändrar färg på bloggens text, och dessutom råkat radera ett helt färdigskrivet inlägg. Men jag är här, och gör så gott jag kan med de resurser och tid jag har. Guldstjärna till mig! Och till dig!

    Förmodligen borde jag kanske berätta lite mer om mig själv, nu när du tagit dig tiden att titta förbi. Här är ett par saker som gör mig glad:

    • Baka bananbröd (fett jäkla gött med chokladpluppar i)
    • Vara vid havet
    • Inse att det är lördag när jag trodde det var söndag
    • Träffa min familj
    • När jag stavar rätt på ”civilingenjör”. Det gjorde jag inte nu.
    • Doften av churros på Liseberg

    Slutligen, tack igen för att du nu har läst mitt fösta inlägg. Vi kanske inte vet exakt vart vi är på väg, men det är också en del av charmen tänker jag. Alla möjligheter är ju faktiskt möjliga.

    Tills nästa gång,

    Hanna