Halvöppna ögon och en famlande hand söker fram mobilen. 8:42. Ögonen vidgas och jag far upp. Om 19 minuter går bussen och jag brukar behöva springa även när jag gått upp i tid.
Vad är viktigast? Borsta tänder, packa ner lite smink, lägga ner min frukost. Jag har en kvart. Jag hinner nog fixa mig när jag väl är framme så allt slängs ner i en tygkasse.
Påsarna under ögonen är helt brutala, och några nya finnar har fått för sig att dyka upp. Detta är andra gången i mitt liv jag försover mig. Jag bör nog se det som ett tecken; min kropp behöver mer sömn och jag är stressad, mer stressad än vad jag trodde. Igår kväll satt jag uppe och redigerade min blogg, och sen duschade jag vid 00. Nu är håret fortfarande blött och står upp på ett roligt sätt. Jag som hade tänkt äta min frukost i lugn och ro samt sminka mig lite extra fint.
På med en svart T-shirt från Ullared, vita (grådassiga) sneakers och solglasögon för att inte se helt förstör ut. Ute vid busshållplatsen inser jag att min tröja är för varm, och att jag kommer svettas hela dagen. Väl på jobbet andas jag ut.
Tack och lov har vi en underbar, bästaste, fantastisk kaffebryggare med kaffe som faktiskt är gott. Jag brygger en kanna med lite extra starkt kaffe och tar fram min nedpackade chiapudding. Vid det lilla bordet äter jag själv i tystnad. Mitt pass börjar strax och jag försöker samla mig. Nu är jag väldigt nöjd att jag orkade ställa mig och preppa frukosten igår kväll, annars hade jag fått köpa någon överprisad macka på 7/11. Den första kaffeklunken smakar ljuvligt, både smakrik och len. Den andra smakar som att nu kanske jag orkar vara här hela dagen. Den tredje smakar som att det nog kan bli en bra dag.
Idag öppnar jag i alla fall butiken, vilket är det jag föredrar. Då hinner jag fixa i ordning bland produkterna så det ser fint och ordningsamt ut, så som jag vill ha det.
Dagen rullade på, och när jag kom hem startade jag ett gräl med någon som inte förtjänade det. Trött, överstimulerad, hungrig, en veckas uppbyggd stress och grov PMS ledde till ett bråk som enkelt hade gått att undvika. Nu i efterhand skäms jag när jag tänker tillbaka på hela situationen, för jag tog fel beslut efter fel beslut. När jag vet att jag har gjort fel har jag dessutom oerhört svårt att förlåta mig själv, även om jag hade släppt det och gått vidare utan problem om rollerna varit omvända. Jag tror det grundar sig i en strak rädsla att bli övergiven och lämnad. Kul.
Hur som helst, det var inte en toppen dag. Jag fick i alla fall lära mig något nytt om mig själv och för det är jag självklart tacksam. Såklart är jag även tacksam för relationer där det finns förståelse och tålamod åt båda håll. Det ska man inte ta för givet.
Jag hoppas du som läser haft en lite bättre dag än mig, men att du är snäll mot dig själv om du inte haft det. Egentligen hade jag tänkt göra massa roliga grejer; visa bilder, gå igenom flyttsaker osv. Det blev ju inte så tyvärr, men det är en ny dag imorgon.
Kramar tills nästa gång,
Hanna
Lämna en kommentar