5. En kväll vid sjön

En solig dag i småstaden, med sjöutsikt och alkoholfri drink var precis det jag behövde.

Jag kände mig bortskämd när jag rullade fram till sjötomten, grus knastrande under gummidäcken, mot en oförskämt vacker utsikt över sjö och skog. Tänk att få göra det sådär efter jobbet en vanlig tisdag. Med parkeringsbromsen i kunde jag andas ut. Tacksam för att få låna mammas bil och för en fin kollega som låtit mig gå lite tidigare var jag nu redo för en helt kravlös, avslappnad kväll med en vän.

En drink med flädersaft, urgröpt passionsfrukt, bubbelvatten med smak av mango, färsk mynta och is var magiskt fräsch i värmen. Vi drack den i solen på altanen, småpratade och njöt av lugnet. Runt om oss sjöng syrsor i kvällssolen och vi hade likaväl kunnat vara utomlands. Det fina, tycker jag, är att det här var hemma. Så här kan man bo.

Efter mycket stress, ångest och pms var det så skönt att lämna stan och bara vara. Anna hade förberett en otrolig middag med grönsaker, mango, koriander, ingefära och vegfärs, som tillsammans kombinerades till vietnamesiska sallads-bowls. Efterrätten bestod av hemmagjord tiramisu med hallon. Det var så gott, och så omtänksamt, att jag höll på att smälla av.

Ännu en gång kände jag att det är vid vattnet jag vill bo; avlägset och stillsamt vid en sjö eller havet. Vågornas ljud ger ett lugn jag inte finner någon annanstans, och i denna stund kände jag hur vågornas kluckande läkte något inom mig. Min ångest från veckan bedövades, i alla fall för en stund. För att bo såhär, och leva som jag vill, måste jag kunna arbeta på distans. Det är något jag tänker mycket på, hur jag kan förverkliga den drömmen.

Hittills har jag ingen lösning på hur jag ska kunna bo såhär, men det får komma tänker jag. En sak i taget. Just nu försöker jag ju få in en rutin med min blogg, plugga omtenta på mina lunchraster, jobba och flytta. Det får vara gott nog just nu.

Tills nästa gång,

Hanna