Jag spenderade precis över 1000 kr på att starta en blogg som jag inte vet om någon kommer läsa, och om det kan man säga vad man vill. Jag säger i alla fall att jag är stolt, rädd och taggad. Självfallet övervägde jag att använda ett gratis-program för att skapa bloggen, men resonerade att det var bättre att sätta lite press på mig själv genom att satsa stort från början. Jag manifesterar att den större kapaciteten kommer komma till användning. Nu har jag något att förlora – mer specifikt en hel jäkla lax – och har därmed inget annat val än att skriva. Här ska det banne mig produceras blogg-inlägg så get ready.
Till dig som läser vill jag säga att jag är innerligt tacksam att du har hittat hit. Jag har nämligen haft tusen olika idéer som snurrar runt i mitt huvud, och inte vetat vad jag ska göra med dem. De har varit diffusa, svåra att sätta fingret på och ändrats från dag till dag. Som jag skojat om med mina vänner; jag har haft en existentiell kris ca en gång i veckan de senaste tre åren. Många frågor har gnagt i mig om hur jag vill att min vardag ska se ut; skulle jag valt konst istället för teknik, hur är livet som egenföretagare, borde man flytta till landet, ska jag skriva en bok och sluta dricka läsk med sötningsmedel – alltså alla de stora frågorna. Dessa frågor har blivit allt mer påtagliga ju närmare arbetslivet kryper. En grå, kaffe-luktande jakt på högre bruttolön och falska leenden utbytta med kollegor gör mig nästan tårögd när jag skriver detta. Tårarna är också glädjetårar, då jag tror alla dessa tankar äntligen har lett till handling. Vi får se, och det är därför vi är här.
Jag är världens realist, i grunden praktiskt lagd och tycker logiskt tänkande är något av det finaste vi har. Märks det att jag pluggar till civilingenjör? Torrt som fan, jag vet. Idag har jag exempelvis arbetat hela dagen, inte med min blogg utan i butik. Det är ett roligt jobb med trevliga kollegor även om jag lämnar jobbet luktandes som en gammal soffa. Nästan hela min förra lön lades på min lägenhetshyra. Nu efter jobbet har jag druckit Pepsi, lagt tusen spänn på en blogg och funderat väldigt länge över hur man ändrar färg på bloggens text, och dessutom råkat radera ett helt färdigskrivet inlägg. Men jag är här, och gör så gott jag kan med de resurser och tid jag har. Guldstjärna till mig! Och till dig!
Förmodligen borde jag kanske berätta lite mer om mig själv, nu när du tagit dig tiden att titta förbi. Här är ett par saker som gör mig glad:
- Baka bananbröd (fett jäkla gött med chokladpluppar i)
- Vara vid havet
- Inse att det är lördag när jag trodde det var söndag
- Träffa min familj
- När jag stavar rätt på ”civilingenjör”. Det gjorde jag inte nu.
- Doften av churros på Liseberg
Slutligen, tack igen för att du nu har läst mitt fösta inlägg. Vi kanske inte vet exakt vart vi är på väg, men det är också en del av charmen tänker jag. Alla möjligheter är ju faktiskt möjliga.
Tills nästa gång,
Hanna
Lämna en kommentar