Inne på Lindex letar mamma efter en tröja bland all rea, och jag är med som smakråd. Mitt lilla överskott ska inte gå till kläder, utan sparas till en begagnad mikro och städprodukter hos Ullared. Hyllorna med vackra, stilrena läderväskor fångar min uppmärksamhet och jag är som fast, nästan dragen dit av magnetisk kraft. Just en särskild väska, en svart crossbody bag i fake-läder är som skapad för mig. Den liknar väskan jag har på mig, fast är en mindre-sliten-mer-fancy variant av den. Framför mig ser jag en vision av mig i välpressade, vita och beigea kläder, sleek hårfrisyr, vida kostymbyxor och väskan. Självsäkerheten syns på gångstilen. Denna magiska väska kostar 399 kr. I den högljudda affären med för skarpt ljus känns det tungt att inse att jag inte har råd att handla här just nu. Jag går motvilligt från väskan och på väg till kassan passerar jag en spegel och ser mig själv. Flottigt hår (jag ska ha en sleek bun ikväll hehe), trötta och svullna ögon som matchats ihop med en skrynklig linneklänning ser tillbaka på mig. Även om jag hade köpt väskan hade bilden jag sett framför mig inte levt upp till förväntningarna. Det gör mig lite ledsen och tar på självförtroendet. Min blick lämnar spegeln för det känns jobbigt att se reflektionen.
Några minuter senare slår det mig att visionen jag ser framför mig i sådana situationer är någon smal influenser som samarbetat för mycket med Tanrevel, som går på Stockholms gator och får folk at vända blickarna. Runt om mig ser inga av de anda i shoppingcentret ut så, då de flesta har sammanbitna miner och skyndar på med sina ärenden i vanliga skor, bärandes på en återanvändningsbar kasse. Även om det svider att erkänna känner jag mig dessutom senare dömd inne på Tatch när butiksbiträdet hälsar mig välkommen. Hon log vänligt men i den stunden kände jag mig för ful för att vara bland de fina, välstrykta kläderna. Vad gör det om jag köper en sån här tjusig topp, om jag ändå inte kan bära upp den?
Så jäkla dumt, jag vet. Så fort jag fick lite mat kändes allt bättre (hangry all dag every day) och jag och mammsen avslutade vår shoppingtur med ett besök till stadsmissionen. Där hade jag min flyttbudget att spendera, så shoppingen kändes lite roligare. Det första som mötte oss när vi kom in var ett stort målarstaffli i trä. Som jag ville ha det. Dessvärre var det inte till salu, men då var i alla fall väskan hos Lindex helt som bortblåst. Vackert porslin, grytor, stolar och tavlor fanns i mängder. För 375 kr fick jag en kaffekokare, en soptunna till mitt framtida badrum, ett par stylish stövlar från H&M samt en tavla med vacker ram.
Vad har jag lärt mig av idag? Inget nytt egentligen. Att shoppa second hand är så himla mycket roligare tycker jag, och jag blir påmind om det varje gång jag går i vanliga butiker. Det jag tänker på nu när jag ser tillbaka på dagen är en god lunch med mamma, på en ny favoritrestaurang, samt en vacker tavla för 85 kr. Jag vet att jag har mycket arbete kvar, men jag försöker påminna mig om att jag, mina begagnade krukor och lite skrynkliga linnekläder ska köra vårt eget race utan att jämföra oss med andra. Som sagt, det finns ju ofta en hel del oglamorösa delar även bakom det fina instagraminlägget.
Det blev för övrigt en sleek bun på kvällen. Bärandes på en to-go låda fylld med rester från lunchen begav jag mig till mina vänner, drack lite vin och hade en toppen-kväll på stan. Om jag får säga det själv tycker jag dessutom att jag var väldigt fin, nästan som en ballerina såg jag ut, med min gamla pålitliga väska och allt.
Tills nästa gång,
Hanna
Lämna en kommentar