De senaste åren har jag haft svårt att finna ork och lust att verkligen kötta plugg. Timmarna som krävs i tentaveckan för godkänt har varit precis bortom mitt grepp. Helt ärligt tror jag också det grundar sig i en rädsla att misslyckas; om jag inte försöker ordentligt tär det inte på min självbild om jag får underkänt på en tenta.
Just nu har jag två tentor efter mig, varav en jag tålmodigt inväntar betyg på, så situationen är egentligen inte så farlig. Problemet är att min självbild till stor del har baserats på att jag är ”duktig” och ”smart”. Ett tillfälle jag minns särskilt tydligt är när klassen fick tillbaka ett SO prov i högstadiet. Jag fick ett A, och blev inte glad. Där insåg jag att jag inte blir glad av att få höga betyg, endast missnöjd om jag inte får det och därmed hade kunnat prestera bättre.
Detta synsätt var varken roligt eller bra för stressnivåerna. Så småningom slutade jag försöka mitt bästa, för mitt bästa var osunt och extremt. Idag gör jag mitt bästa i många situationer, men inte just när det kommer till plugg. Så kallad work-life balance är ett begrepp jag har bekantat mig med, trots att det nu har slagit över och jag inte ens helhjärtat vågar försöka. That’s a whole ‘nother story.
Nu när jag börjar min master är jag sugen på förändring. Jag har flyttat, kan skapa en ny rutin och har mycket valbara kurser framför mig. Dock vet alla att det är ungefär väldigt mycket lättare att säga att man ska påbörja en ny rutin, än att faktiskt påbörja den. Idag tog jag däremot ett steg i rätt riktning för att cementera detta nya vardagsliv. Jag gick upp, gjorde en 30-min crossfit workout på yogamattan i mitt vardagsrum, storstädade hela lägenheten, handlade mat för två meal-prep omgångar, lagade middag, packade upp från min semester, röjde, rensade och såg på Sex and the City. Och beställde örngott. Detta måste vara den mest produktiva dagen jag haft detta året, ärligt talat.
Egentligen var min att-göra lista lite längre, men jag nöjde mig med att boka en tvättid istället för att faktiskt tvätta, bland annat. Work-life balance baby.
Tills nästa gång,
Hanna
Lämna en kommentar