På senaste har jag tänkt mycket på hur andra uppfattar mig. Vilka kläder borde jag ha för att förmedla ett visst intryck, hur ska jag föra mig nu i min nya klass och hur säljer jag bäst in mig själv på LinkedIn? Som du kanske förstår har det tagit en hel del energi. Det har även påverkat tillfredsställelsen jag själv känner i min vardag. Lite av den där uppskattningen för det enkla tycks ha försvunnit, och det vill jag ändra på.
Från och med nu ska jag försöka skifta mitt fokus från att tänka på andra, till att se det fina runt omkring mig. Det är en process såklart, och jag har varit här förut. Man får helt enkelt fortsätta påminna sig själv när man faller ut från mönstret man vill vara i.
Igår hämtade jag ett paket några hundra meter från min lägenhet. Det var nästan som att luften utomhus gav mig nytt liv; den var kall, frisk och full av syre. De första höstlöven omkring mina fötter påminde mig och hur mycket jag uppskattar just denna tid på året.
På väg till campus regnade det. Bakom spårvagnsfönstret kände jag ett lugn som endast regn ger mig. Att vara inomhus när det regnar, dropparna smattrandes på rutan, är som att trycka paus på allt runtomkring. Det är bara regnet, rutan och jag som finns.
Sammanfattningsvis ska jag fokusera mer på det enkla. Det är ju de små ögonblicken som tillsammans utgör livet. Jag tror nämligen starkt att delar av mitt drömliv redan pågår just nu, jag måste bara bli bättre på att se dem.
Tills nästa gång,
Hanna
Lämna en kommentar